Jag står nu inför beslutet att lämna min man till s k särskilt boende. Det betyder att det är permanent. Det känns som om jag skall gå i bitar.
Hur kommer man vidare? Är det någon som vill dela med sig av sina erfarenheter. Hur kan det se ut efteråt.Jag hoppas att jag kan hamna i ett slags lugn när det väl är ett faktum.

Jag kan råda dig att ta kontakt med en anhörigkonsulent i den kommun du bor i (om du inte gjort det redan). Kommunen ska kunna erbjuda anhörigstöd iform av anhöriggrupp eller enskilt samtal. Även om man gruvar sig för att söka hjälp, har man så otroligt mycket att vinna på det.
Hoppas det ordnar sig för dig.
Kram